Om jag någon gång skulle hamna i ett krogslagsmål kommer det vara tillsammans med Jai Thornell.

Det är få människor som står lika stadigt i sin övertygelse som Jai. I vissa fall kan det nog verka provocerande och jag är säker på att i den osannolika händelsen att jag, och för den delen Jai, skulle hamna i ett krogslagsmål kommer det oskyldigt busiga men samtidigt stadiga berget Jai vara orsaken.

Jai som ett berg är en träffande beskrivning. Han står stadigt och säkert i fjärran men när du är nära är du samtidigt långt bort. Hans famn ger liv åt människor runt omkring samtidigt som hans sinne är dolt över molen. Men den snötäckta höjdens insikter rinner ner som vattnet och ger näring till ett helt land. Människor frodas, finner skydd och näring i hans omgivning. Men även om han är totalt öppen är han också otillgänglig.

Det är inte alltid vad han säger som är det viktiga i hans budskap utan tystnaden spelar stor roll. Som ett berg. Du är där du är i klättringen och hur avlägsen toppen kan verka finns den där, det vet du. Men det är du som behöver göra klättringen. Det är den vissheten ett berg utstrålar och det är den vissheten Jai utstrålar.

Ett berg växer fram genom konflikten mellan två kolliderande kontinentplattor. De kolliderar och trycks mot varandra under lång tid. Det är en naturlig process och berget kan inte göra något åt det. Det föds genom konflikten. Överlämnad till högre makter sker en stegvis utveckling. Från ett lägre plan till ett högre.

Jai har formats av konflikter och misslyckanden. När han berättar om det hör jag en ton av bedrövelse i hans röst. Men han vet. Han har bett om förlåtelse och han har förlåtit. För i bedrövelsen döljer sig också tacksamheten. Det har varit en utveckling och transformation som varit oundviklig. I backspegeln ser han varenda misslyckande och varje stund i smärta som hans sätt att likt en bergskam tryckas mot himlen.

Han har en vacker önskan om att återigen, men inte som den Jai som varit utan som den Jai han är nu, äta middag med sin bortgångna mor. Möta och se henne med nya glasögon, med nya värderingar, med ett nytt sätt att se världen. Omfamna henne med en känsla av att vara värdefull i stället för en känsla av att vara värdelös.

Det är vackert att vi alla kan utvecklas.

Den egenskap som sätter eld på stubinen på krogen är den egenskap som räddat honom från sig själv. Envisheten.

Han berättar att han är övertygad om att bara han ger sig på det skulle han kunna lära sig spela vilket instrument som helst. De flesta andra som säger så om sig själva ger äran till ett gehör eller en naturbegåvning men Jai ger äran till sin egen envishet. Har han tagit sig för något eller bestämt sig för något kommer han genomföra det. Det var så han blev nykter. Hur svårt kan det va?

I konflikten mellan en beroendepersonlighet och sig själv växer man. Men bara om man håller i för livet. Då spelar envishet en stor roll. Att aldrig ge upp. Att kämpa på. Att inte se sig om. Det är så man blir ett berg, för sig själv och för andra. En envishet att kunna och en envishet att vilja veta.

Men envishet kommer med ett pris. Det är envisheten som för oss till toppen men det är också envisheten som för oss till botten. Att ha en beroendepersonlighet är en envis strävan efter mer och mer. Efter att aldrig vara nöjd om inte flaskan är tom.

Vanligtvis laddas beroendepersonlighet med en negativ klang. Många har gått i fällan och Jais bästa investering var att bli nykter. Men jag märker att han har respekt för beroenden och även för sin egen tendens. Vissa ränder är svåra att tvätta ur.

Han reflekterar över hur illa det hade kunnat gå och ser en bild av sig själv på en parkbänk i Malmö, oförmögen att skrämma iväg råttorna som äter hans kött. Tacksamma för hans beslut att bli nykter skakar vi av oss den bilden. Det kan gå långt. Men det kan också föra oss långt. Om det får kanaliseras på rätt sätt.

Även om han brottas med beroendetendenser riktar han dem konstruktivt och i konflikten mellan det konstruktiva och det destruktiva har det konstruktiva vunnit mark. Han tackar tre människor för det. Hans fru Samya. Hans lärare James Twyman och sig själv. Sig själv för att han gav upp drickandet. Samya för att hon visade honom vad villkorslös kärlek är och James för att han visade Jai vägen hem till hjärtat.

Men om han inte själv tagit beslutet hade inte de andra fått möjlighet att hjälpa honom. Många gånger tror vi att vi måste rädda andra för att rädda oss själva, men Jai menar att det är tvärt om. Du måste rädda dig själv för att kunna rädda andra.

Att vara förändringen han vill se i världen är Jais riktning. Han syfte. Hans styråra. Allt börjar med honom själv, kan vi inte förändra oss själva kan vi inte heller förändra världen.

Han vet att han inte kan göra skillnad för andra om han inte själv är ett exempel för dem. I det kommer han aldrig ge upp. Hans grundpelare är etik, moral och rättvisa och kan han inte stå upp för det rasar hela bygget. Här är återigen de egenskaper som kommer försätta oss i en obekväm situation en fredagskväll.

I den stillhet och mjukhet som omsluter Jai finns en kraft som kan skära genom världen. Det är som berget. Det kan både vara vänt och livgivande men också skarpt och spetsigt. De båda sidorna fyller atmosfären runt honom. Alltid beredd att ge en lång, varm, innerlig kram men också alltid beredd att säga ifrån

Ett berg har integritet. Man kan inte flytta det hur som helst. Det bestämmer över sig själv. Det behöver inte försvara sig mot någon, eller stå till svars för någon annan än sig själv. Det behöver inte agera mer än att vara den det är. Det inkluderar att välja bort saker och faktiskt välja vilka saker som ska få finnas i livet.

Jai har inte alltid stått stadigt. Det har varit en utveckling. Utan att identifiera sig med orden beskriver han ett gammalt jag som osäker, tillbakadragen och omanlig. En del av transformationen har varit att lära sig säga nej till andra och säga ja till sig själv.

Han berättar om den devis han lever efter:

Jag är inte fullt ut den jag vill vara, jag är inte den jag var.

Här fångar han sin transformation. En strävan efter att få vara en annan värld. En värld i samklang med vilka vi i själva verket är.

Det skickar han men oss alla: ”Gå i terapi, ta reda på vem du är, och för guds skull hitta dina egna svar!” För i den vetskapen, vad kan stoppa oss?

Kanske är det just där konflikten på krogen börjar. Inte för att Jai vill förändra någon som inte själv är villig till det. Men för att Jai kan se oss som vilka vi är bortom våra lager av personligheter och koncept. Han kan verkligen se att alla är värdefulla. Jag tror han är beredd att dö för att visa oss andra det.

Det är just där hans passion ligger. Att få ge detta till oss andra. Med början i sig själv. För kan han se sig som värdefull kan han också se alla andra som det.

Samtidigt bär han egenskaper som kan förmedla och en förmåga att hjälpa andra se inåt. Han kan stå stadigt när andra vacklar. Han är inte rädd för att säga sanningen även om den gör ont. Han vacklar inte och ger inte upp. Att ge de budskap ingen annan vågar ge och säga de ord ingen annan vågar säga. Allt för att väcka sig själv och andra. 

Hur kan man bli bäst i världen på att vara en budbärare? Genom att ställa dig åt sidan och se till att du har bra skor att gå i. Rensa din egen garderob och vara beredd när ett budskap ska levereras. Återigen börjar det med oss själva. Genom att göra oss beredda kan vi hjälpa andra.

”Om jag kan få en enda människa att förstå sitt eget värde så är allt jobb och all smärta värt det.”

Det är ett stort löfte han gett till sig själv, och att förmedla det budskapet kräver att vi är sanna och autentiska själva, men Jai säger också:

”Kan jag se det, med allt jag varit med om. Med alla mina misslyckanden, med allt jag gjort och inte gjort. Så kan alla se det. Kan jag kan ni.”

Jai har strävat, idealiserat pengar och makt. Han har beprövat våra största förebilder. Han har sett upp till auktoriteter. Han har spelat spelet. Men huset tog allt. Han har sitt facit.

Med en ödmjukhet från en annan värld ser han nuförtiden förebilder överallt. Alla kan lära honom något. Alla bär en gåva till Jai som han är villig att ta emot.

Han sitter inte med svaren de säger han att vi har stuvat undan själva. Men han hjälper oss gärna att leta. Inte genom utveckling utan genom avveckling. Det är genom avvecklingen vi når fram till vilka vi är och vårt värde.

Där sitter vi en fredag kväll. På en krog och dricker virgin mojitos. Tidigare på dagen satt vi på en strand och hade djupa samtal om livet samtidigt som vi tittade ut över ett spegelblankt hav. Vi flydde från världen ett tag. Till en plats som fick omfamna oss med stillhet, närvaro och spirande energi. Där satt vi och njöt av att bara vara.

Men mot kvällningen beslöt vi oss för att dra ut på stan. Lämna solnedgången och ta oss till det stimmiga livet och bruset. Leva lite high life. Vi går förbi en trevlig krog och går in. Beställer drinkar och slår oss ner. Ibland är det skönt att uppleva den gamla världen igen. Men med andra glasögon.

Efter ett par alkoholfria drinkar vaknar Jais busiga sida och han kan inte låta bli att, på ett oskyldigt sätt och med glimten i ögat, börja skriva lappar med kärleksfulla budskap till folk. Vi delar glatt ut dem och människorna runt oss blir glada över hans upptåg. Allt är väl när jag lämnar för att gå på toa.

När jag kommer tillbaka står Jai och en argsint man med långt pipskägg och en piratscarfs virad runt huvudet. Han har väst och smyckas av tunga kedjor och råa tatueringar.

I dessa lägen är det skönt att Jai nästan är två meter lång och med det två huvuden högre än mannen. Mannen som i rent fysiskt underläge ska visa sig tuff, tittar upp mot Jai och öser hårda ord över honom.

Mannen hade kränkt en kvinna på ett sätt som Jai inte kunde acceptera. Han gick emellan. Vissa saker kan man inte blunda för. Men det roliga är att ju mer den främmande mannen skriker ju lugnare blir Jai. Det gör såklart den lilla mannen ännu argare och han bjuder med oss ut på bakgården. Där står vi nu, redo för en fight in the night.

Det slår mig att på avstånd är Jai och den andra mannen lika i det yttre. Båda har tatueringar över armarna, båda har slitna jeans, båda har rakade huvuden. Jag kan inte låta bli att le åt det absurda i situationen och känner mig spänd över hur mitt allra första krogslagsmål ska avlöpa. Jag är oförberedd men redo att följa Jai.

Trots att det bland vindspel och Buddhastatyer i Jai och Samyas trädgård hänger en boxarsäck har jag en känsla av att den är relativt oanvänd och att det definitivt inte har tjänat syftet att göra Jai till en ny Rocky Balboa. Även om envisheten går igen hos dem båda.

Där står vi alltså. Jai är uppjagad, det märker jag, men ändå lugn som en filbunke. Jai ser genom den lilla mannens ilska och kan, även om det är underligt, trots allt skicka en kärleksfull tanke till honom.

Den lilla mannen skriker och gör sig redo. Jag undrar om jag ska gå emellan. Men Jai signalerar till mig att han har läget under kontroll. Jai tittar in i den lilla mannens ögon och säger.

”Du är också värdefull.”

Då kommer slaget. Men det slår i luften. Inget kan träffa. Inget kan skada. Attack är omöjlig. Jai ser igenom och bortom. Slagen som riktas mot honom kan inte träffa någonstans. Förvånat kapitulerar den lilla mannen och försvinner.

Vi går tillbaka in och tar ännu en virgin mojito.

Efteråt är Jai återigen på bushumör. Han fixar fram lite gatukritor. Sådana som försvinner när det regnar och räcker över en till mig. Resten av natten spenderar vi med att fnissandes skriva ”Du är också värdefull!” på varenda trottoar i hela stan.

Jag sover hos honom och Samya den natten. På morgonen vaknar jag av att han håller på med något i köket. Jag reser mig upp och i morgonstundens lugn hälsar vi tyst på varandra. Vi sätter oss alla tre i deras soffa och tittar ut i skogen genom deras stora fönster. Jai ger, samtidigt som han serverar en hemmagjord smoothie, en lång kärleksfull blick till Samya som är nyfiken på vad vi gjorde kvällen innan. Jag och Jai tittar på varandra och fnissar lite.

”Vi var i slagsmål.”

Samya tappar hakan och sätter smoothie i halsen. Vi berättar.

Sedan sitter vi, närvarande med varandra, tysta, i vårt eget space och njuter av att vara värdefulla.